Mitt Liv Som Mig

Sådärja! Då är jag klar... Tror jag. Ska be älsklingen kika på det och komma med lite konstruktiv kritik. Det känns bra, faktiskt. Har haft mitt nuvarande jobb så länge att jag nästan glömt av hur man söker jobb. Det är mer att tänka på än vad man tror. Den jobbigaste biten är ju utan tvekan att tala gott om sig själv. Att det kan vara så svårt, egentligen. Det är ju bara att räkna upp saker man vet att man är bra på. Men då kommer tankarna smygandes; "Hur vet jag egentligen att jag verkligen är bra på det här? Vem är jag att säga det?".

Givetvis är det svårt då jantelagen råder i Sverige. Man ska alltid försöka tona ned sig själv så gott det går. Men eftersom vi 80-talister ska försöka bryta ned jantelagen får väl jag dra mitt strå till stacken och försöka jag med. "Jag är bra! Jag är duktig!" Sådär, det var ju inte så svårt. ;)

Nu ska jag promenera ned till älsklingen i stan o hämta min cykel. Ciao!