Pengatankar

Ibland är jag ganska knäpp. Denna våren, till exempel. Det enda jag längtar efter är löning. På riktigt. Inte för att jag ska kunna shoppa upp pengarna eller för att jag egentligen behöver dem. Nej, jag tycker det är roligt att se hur mycket pengar jag får och om jag kan spara något. Eller rättare sagt: hur lite pengar kan jag klara mig på i en månad? Jag gör allt för att klara mig på så lite pengar som möjligt. Cyklar, promenerar, skjuter upp frisörbesöket, fönstershoppar, väntar med eventuella utgifter till senare. Tänker alltid innan jag köper något; behöver jag detta? Kommer jag behöva det eller ångra det i slutet av månaden? Vad gäller utgifter har jag blivit riktigt snål. Fast jag väljer att kalla det för ekonomisk. Har jag en tia i fickan slösar jag den mer än gärna, för lösa småpengar betyder ingenting för mig. Men att dra kortet, aj det svider! Är det pengar jag fått, t.ex. några hundralappar av morfar, kan jag gärna lägga dem på struntsaker som gör mig lycklig för stunden men inte på sikt. Jag har verkligen blivit snål.
Jag vill gärna inbilla mig att det är en övergående fas jag går igenom just nu, men så stäler jag mig frågan; tänk om jag alltid kommer att vara sådan här? Jag vill verkligen sticka ut på en shoppingtur där man shop til' one drop, me det går bara inte. Jag ratar alla kläder (som jag iofs behöver, även kläder och skor går sönder!) för att kunna spara mer i slutet av månaden. Det känns helt enkelt bättre att se pengarna på kontot växa, istället för tvärt om. Ja, jag är knäpp, men frågan är om jag inte blivit sådan här som en slags motreaktion till dagens konsumtionssamhälle? Jag läser många modebloggar dagligen, och man mår lite illa när man läser hur mycket dessa tjejer (ja, det är oftast tjejer!) shoppar för. De rent ut sagt bränner sina pengar. Det verkar som att de tycker det är jobbigt med pengar på kontot. Jag unnar dem alla pengar de äger och har, men varför lägger de sina pengar på rent ut sagt onödiga grejor? Vem behöver 4 (!) identiska klänningar från Gina Tricot? Köp en klänning och skänk bort resten om det är så jobbigt att ha pengar på kontot. Jag känner mig så gammal, fast att min verkliga ålder inte är äldre än många av de tjejerna som shoppar som mest. Jag känner mig tråkig, men duktig. Jag känner mig glad när jag ser pengarna på konto, men ledsen då jag ser innehållet i garderoben. Men då tänker jag på min framtid, som kommer kantas av guld och glamour. Och då inser jag att jag inte är bättre än tjejerna som shoppar som galningar. För det är vad jag drömmer om att göra i framtiden. Det är därför jag sparar. För att jag vill kunna shop 'til I drop. På riktigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0