Hej alla glada!

Fortfarande sjuk. Fast det har blivit värre. Jag vill ju bara bli frisk. Hade ett viktigt möte på F&S idag som jag inte kunde gå på. Imorgon ska jag redovisa mitt pm, och jag måste gå. Oavsett hur jag mår. That's how it is.

Idag har jag bara varit hemma med min älskling och tagit det lugnt. Sovit, läst, sett på film. Feberfrossat och frusit. Orkade inte svara när E ringde, jag hade så ont i halsen att jag inte kunde prata ändå. Samma sak igår, fast då svarade jag. Men då trodde hon att jag inte lyssnade på henne o blev sur. Lyckades till slut förklara att jag faktiskt inte kunde prata för smärtan i halsen. Nä fy! Dumma sjukdom, gå över!

Har hittills denna månaden av den nya lönen sparat 3/4. Inte illa, eller hur?! Har köpt lite fonder, så nu är pengarna oåterkalleliga. Typ. Det är bra, då slipper jag lägga dem på onödiga saker. Detta resulterade dock i att jag inte har en superduperfet budget kvar att leva på, men what the heck. Det klarar jag! Kollade på internetbanken o såg att jag använde kortet en (!) gång hemma i götet. Tacka vet jag omtänksamma föräldrar och att jobba hela tiden så att man inte hinner shoppa. Massa mer pengar kvar när man kommer hem än förväntat.

Skrev ju i bloggen innan jag åkte om min major shoppingtur som skulle bli av. Guess what- den blev inte av! Dels på grund av att jag jobbade så mycket, men också på grund av att både jag o mamma var sjuka och låg nedbäddade resten av tiden. Jag hann knappt träffa alla mina vänner ju. E träffade jag en snabbis samma vecka jag kom hem. Vi skulle haft en lång maratonfika på påskdagen, men det orkade inte jag. Jag erbjöd henne att komma hem till mig, men det orkade inte hon. Hon var dock inte sjuk...

Äsch, jag låter visst lite bitter?! Jag vet inte, jag tror att vi håller på att växa ifrån varandra, E och jag. Vi är så olika och har inget mer gemensamt än dåtiden. Räcker det för att ha en fungerande bästisrelation? Jag vet inte, vad tycker du?

Fick ett överraskande sms på påskaftonen också. Från en kompis som inte längre är kompis. Fast hon vet nog inte att vår vänskap är avslutad. Jaja... Bara för att vi inte är vänner behöver man ju inte vara otrevlig, eller hur? Så jag var trevlig tillbaka, och vet du? Det kändes bra. Skönt!

Nu ska jag krypa till kojs. Natti, natti!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0